Uppmuntran
Har man inget positivt att säga så är det bättre att vara tyst. Det är väldigt lätt att kritisera. Tycker man däremot att någon gjort något bra så tycker jag att man ska säga det. Vi är så dåliga på att uppmuntra varandra och tala om för människor i vår omgivning att vi uppskattar dem. Det är inte så mycket som behövs för att glädja någon annan. Om en person gör något du tycker är bra, så tala om det för henne/honom. Våga instämma när du håller med om någonting någon säger. Beröm en ny frisyr, snygga skor eller kläder. Var ärlig - ett falskt beröm klingar illa och det lyser igenom att du inte menar det du säger.
Vilket fynd!
När jag fick min första lön var det en stor dag för mig. Naturligtvis kände jag mig mycket lockad av att ge mig ut och shoppa samma dag som lönen landat på mitt konto. Jag var 19 år och bodde fortfarande hemma. Mina föräldrar tyckte att jag inte var så bra på att hantera pengar - eller att jag hanterade dem för snabbt. För att ursäkta mitt shoppande lite kände jag mig stolt över att ha nappat på ett erbjudande att köpa tre men bara behöva betala för två. Då jag förevisade mina inköp för min mamma så poängterade jag tydligt: "Men det var ett sånt där erbjudande: Köp två betala för tre!" Min mamma tittade på mig och sa sedan sarkastiskt: "Ja, det förstår jag att du föll för." Det tog ett tag innan jag förstod vad jag sagt... Min kommentar lever kvar än idag och jag säger ofta samma sak. Skillnaden är att det idag är en medveten felsägning. Köp två, betala för tre...
Baby-boom
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen
Läste i en av Sveriges största kvällstidningar om skolor i den kommun jag bor och arbetar. Föräldrar och elever hade fått tycka till om kommunens skolor. Resultatet visade att den skola jag tidigare varit anställd på var den minst omtyckta skolan i hela kommunen! Jag kunde inte låta bli att glädjas åt det resultatet. Delvis så visar det ju att jag hade rätt hela tiden - skolan var ingen bra arbetsplats, vare sig för elever eller personal. Det får mig också att känna mig mindre misslyckad över min långa sjukskrivning, orsakad av arbetsmiljön på skolan. Visst borde jag tycka synd om de som fortfarande arbetar kvar på skolan, men det enda jag kan känna just nu är ren och skär skadeglädje.
Med blodsockret nere vid fotknölarna
Jag är ganska känslig för blodsockerfall och försöker därför äta regelbundet för att undvika detta fenomen. Ibland så drabbas jag trots allt av blodsockerfall. Vi ett tillfälle svimmade jag till och med av att mitt blodsocker var så lågt. Emellanåt blir jag kallsvettig och illamående när mitt blodsocker är lågt. För det mesta blir jag bara väldigt retlig och lättirriterad.
Min fd make hade ganska bra koll på när jag behövde mat. Då brukade han säga: "Är du hungrig? Du behöver nog äta nu." Mitt svar var ofta en fräsning: "Nej, jag behöver INTE äta!" Med lite mat i magen så återvände det goda humöret.
När min yngsta dotter var hos mig på påsklovet så fick hon prov på hur hennes mamma blir om hon får lågt blodsocker. "Prata inte med mig förän jag har ätit!" sa jag till dottern. Lite senare sa hon till mig: "Du skrämde mig mamma". Jag försökte förklara för henne hur det blir när jag inte har ätit. Tycker faktiskt det är ett framsteg att jag nu själv förstår vad mitt dåliga humör beror på.
