susieque

De senaste dagarna har jag fått två positiva besked. Egentligen borde jag vara överlycklig, men jag vågar knappt tro att det är sant. Under de senaste tre åren har mitt liv nästan enbart bestått av negativa besked och det har lärt mig att inte hoppas för mycket. Naturligtvis har det varit ett sätt att skydda mig mot besvikelser. Om jag inte förväntar mig något positivt så behöver jag inte bli besviken när jag får ett negativt besked. Då blir det istället en glad överraskning när det händer något positivt. Kan det gå så långt att man inte vågar glädja sig åt goda nyheter? Jag hoppas verkligen inte att jag har hamnat i någon form av likgiltighet inför sakernas tillstånd, men jag väntar med att fira tills jag är helt säker...