susieque

Trots att chocken nu har lagt sig efter mitt senaste inlägg så har jag svårt att släppa det. Funderar på varför. Jag är inte intresserad av den mannen längre och absolut inte svartsjuk. Det är snarare så att jag tycker lite synd om hans nya eftersom jag vet att den här mannen inte är någon att luta sig mot när det blåser.
Vårt förhållande var inte bra, men jag ville inte inse det. Mycket på grund av att jag var sjuk under en stor del av vårt förhållande. När jag i efterhand ser tillbaka på vårt förhållande så inser jag att han inte var så schysst mot mig. Han hade flera möjligheter att hjälpa mig när jag var sjuk och blev trakasserad av vår genensamma kollega. Men det skulle varit lite obekvämt för honom så han ville inte ställa upp och hjälpa mig. Han tänkte i första hand på sig själv och att rädda sitt eget skinn. Han är ingen riktigt man, utan en mes. Tycker att hans nya - och även jag - förtjänar någon bättre. Så småningom upptäcker hon nog det själv. Om inte annat så när förhållandet stöter på motgångar.