susieque

Jag tillhör de lyckligt lottade som haft ett avslappnat förhållande till alkohol under livet. Mina föräldrar var varken alkoholister eller nykterister utan skötte sitt alkoholintag på ett sätt som aldrig fick mig att må dåligt, skämmas eller oroa mig för deras skull.

När jag som liten var och hälsade på min farmor och farfar så lekte jag ibland med barnen i huset bredvid. Där bodde fyra pojkar tillsammans med sina föräldrar. En av pojkarna hette Jakob och honom gillade jag skarpt. En gång blev jag bjuden på fika i deras trädgård. Glatt höjde jag mitt saftglas och sa:"Skål Jopp-Jopp!" Stackars Jakob bara stirrade på mig och fattade ingenting. Hans föräldrar var nämligen frireligiösa och drack inte alkohol. För mig var det däremot den mest naturliga saken i världen att skåla.
Skålandet har även gått i arv till mina barn. Min son var inte gammal när han glatt höjde nappflaskan och sa:"Kaa!"

Nubbevisor har mina föräldrar aldrig ägnat sig åt, men min farmor lärde min bror följande visa:
Tycker du som jag så nubbar vi
för av nubbning blir man glad och fri
Brorsan var ju liten och oskydlig på den tiden och förstod inte vad visan handlade om, men han sjöng den gärna. På ett kalas hemma hos farmor och farfar sjöng han den för släktens nykterist. Knut, som nykteristen hette, blängde surt på mina föräldrar. I själva verket var det hans rara svägerska som lärt detta ohjälpligt förlorade barn att sjunga snapsvisor. Och farmor spelade oskyldig på ett sätt som hade kunnat ge henne en Guldbagge.