En man i byrån
När jag var liten var låten En man i byrån med Lill Lindfors populär. Jag minns att jag var väldigt förtjust i den låten. Jag gillade inte bara musiken utan även texten. Tolkade den på mitt eget sätt: Tänkte mig en liten man som fick plats i en ask i en byrålåda. En vuxen variant på Nils Karlsson pyssling. Jag hade lite svårt att förstå vad man egentligen skulle ha den där lille mannen till...
Som vuxen, ensamstånde, kvinna så kan jag ibland känna att det kanske inte skulle vara så dumt att ha en man i byrån. Ibland saknar jag någon att dela vardagsbestyren - och räkningarna - med. Då hade det bara varit att öppna byrålådan och släppa ut mannen. Låta honom fixa räkningarna, dammsuga, våttorka, städa badrummet och tvätta fönstren. Och när han ändå var i farten så kunde han ju passa på att laga mat och diska också. Medan jag sitter på balkongen eller i soffan med ett glas vin, lite praliner och en god bok.
Ärligt talat så är det nog ingen man jag vill ha utan en betjänt. Nej, det är nog bäst att jag tar hand om mina räkningar och mina vardagssysslor själv. Bra kvinna reder sig själv.
HBTQ ...r..s ....öh?
- Mamma? Har Anna någon man?
- Nej, inte vad jag vet.
- Är hon kär in någon man då?
- Nej, det tror jag inte.
- Va!?! Är hon bög eller?!?
Jag förklarade att kvinnor inte kallas för bögar utan för lesbiska och att Anna inte var lesbisk bara för att hon inte var kär i någon man.
På tal om lesbiska, så tycker min son det är konstigt att inte alla tjejer är lesbiska. Att man kan gilla tjejer som är så fina tycker han inte är något konstigt alls. Men hur man kan tycka killar är fina det tycker han är konstigt... Tur att vi alla är olika och får gillar den/de vi vill.
Nätdejting
Efter min skilsmässa för sex år sedan så har jag testat nätdejting en del. Jag har träffat flera män IRL (in real life). Men i de flesta fall har vi bara pratat och fikat. Att träffas på en neutral offentlig plats första gången är en självklarhet. Dels för att kunna känna sig trygg, men också för att lätt kunna dra sig ur situationen om man inte är intresserad. Jag träffar aldrig någon som jag inte har chattat med, gärna också pratat med i telefon.
Jag upphör dock aldrig att förvånas över hur mycket "konstigt folk" det finns. Nu ställs det större krav på bilder som får finnas på användarnas profiler, men tidigare så var kraven inte så stora. Vet inte hur många gånger jag har stött på profiler där killar/män glatt visar bilder på sina könsorgan. För mig fungerar dessa bilder direkt avtändande, men jag tror inte att könens ägare hade den avsikten när de publicerade bilderna. Under en i övrigt trevlig och rumsren chattkonversation kan det också dyka upp erbjudanden om att få se bildbevis på mannens utrustning. Behöver jag ens nämna att jag blockerar dessa män från min chatt utan tvekan?
Jag vet faktiskt inte om jag skulle rekommendera nätdejting, men det finns säkert lite mer "seriösa" sajter också. Själv tycker jag nog att krogen känns säkrare - människor brukar ju vanligtvis visa sitt rätta jag under alkoholens inverkan...
Konsument med rätt att klaga
Att känna till sina rättigheter som konsument och kunna hänvisa till konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen är något som jag även tidigare haft nytta av.
För några år sedan bodde jag och en kompis på hotell i Malmö. Vi hade bokat ett dubbelrum för två nätter, men det hade blivit något fel så vi fick två enkelrum första natten. Genom att hänvisa till konsumenttjänstlagen så blev vi kompenserade för hotellets misstag genom att bara behöva betala för en natts boende.
Gummsjuka?
Uppmuntran
Har man inget positivt att säga så är det bättre att vara tyst. Det är väldigt lätt att kritisera. Tycker man däremot att någon gjort något bra så tycker jag att man ska säga det. Vi är så dåliga på att uppmuntra varandra och tala om för människor i vår omgivning att vi uppskattar dem. Det är inte så mycket som behövs för att glädja någon annan. Om en person gör något du tycker är bra, så tala om det för henne/honom. Våga instämma när du håller med om någonting någon säger. Beröm en ny frisyr, snygga skor eller kläder. Var ärlig - ett falskt beröm klingar illa och det lyser igenom att du inte menar det du säger.
Vilket fynd!
När jag fick min första lön var det en stor dag för mig. Naturligtvis kände jag mig mycket lockad av att ge mig ut och shoppa samma dag som lönen landat på mitt konto. Jag var 19 år och bodde fortfarande hemma. Mina föräldrar tyckte att jag inte var så bra på att hantera pengar - eller att jag hanterade dem för snabbt. För att ursäkta mitt shoppande lite kände jag mig stolt över att ha nappat på ett erbjudande att köpa tre men bara behöva betala för två. Då jag förevisade mina inköp för min mamma så poängterade jag tydligt: "Men det var ett sånt där erbjudande: Köp två betala för tre!" Min mamma tittade på mig och sa sedan sarkastiskt: "Ja, det förstår jag att du föll för." Det tog ett tag innan jag förstod vad jag sagt... Min kommentar lever kvar än idag och jag säger ofta samma sak. Skillnaden är att det idag är en medveten felsägning. Köp två, betala för tre...
Baby-boom
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen
Läste i en av Sveriges största kvällstidningar om skolor i den kommun jag bor och arbetar. Föräldrar och elever hade fått tycka till om kommunens skolor. Resultatet visade att den skola jag tidigare varit anställd på var den minst omtyckta skolan i hela kommunen! Jag kunde inte låta bli att glädjas åt det resultatet. Delvis så visar det ju att jag hade rätt hela tiden - skolan var ingen bra arbetsplats, vare sig för elever eller personal. Det får mig också att känna mig mindre misslyckad över min långa sjukskrivning, orsakad av arbetsmiljön på skolan. Visst borde jag tycka synd om de som fortfarande arbetar kvar på skolan, men det enda jag kan känna just nu är ren och skär skadeglädje.
Med blodsockret nere vid fotknölarna
Jag är ganska känslig för blodsockerfall och försöker därför äta regelbundet för att undvika detta fenomen. Ibland så drabbas jag trots allt av blodsockerfall. Vi ett tillfälle svimmade jag till och med av att mitt blodsocker var så lågt. Emellanåt blir jag kallsvettig och illamående när mitt blodsocker är lågt. För det mesta blir jag bara väldigt retlig och lättirriterad.
Min fd make hade ganska bra koll på när jag behövde mat. Då brukade han säga: "Är du hungrig? Du behöver nog äta nu." Mitt svar var ofta en fräsning: "Nej, jag behöver INTE äta!" Med lite mat i magen så återvände det goda humöret.
När min yngsta dotter var hos mig på påsklovet så fick hon prov på hur hennes mamma blir om hon får lågt blodsocker. "Prata inte med mig förän jag har ätit!" sa jag till dottern. Lite senare sa hon till mig: "Du skrämde mig mamma". Jag försökte förklara för henne hur det blir när jag inte har ätit. Tycker faktiskt det är ett framsteg att jag nu själv förstår vad mitt dåliga humör beror på.
Hantverkare
När hantverkarna sedan är på plats så tar de över hemmet totalt. Det är maskiner och massa grejer, samt kaffetermosar och mat som glatt ställs in i mitt kylskåp utan att ens fråga om lov först. Man får nästan be om ursäkt för att man finns till och råkar behöva vara i sitt hem. Därför försöker jag fly fältet tillsammans med katterna om det är möjligt. Bo hos någon vän under tiden. Även ett tag efter hantverkarna är klara kan man behöva bo hos någon vän. Hantverkare har en helt annan syn på städning än vad folk i allmänhet har. "Vi städar efter oss", säger de. Detta innebär att de tar med sig de allra största grovsoporna. Sedan får man städa efter dem i minst en vecka innan hemmet är beboligt igen.
Skendräktig...
Det är inte första gången folk tror att jag är gravid trots att jag inte är det. I dagsläget kan jag förstå det eftersom jag är mullig och mycket av hullet sitter runt magen. Men första gången jag fick frågan var när min son var liten och då var jag avsevärt smalare än idag. Kan man inte få ha tjock mage ifred, utan att bli anklagad för att vara gravid?
Nu ska jag göra mig vacker...
När jag står framför spegeln med intentionen att försöka göra mig fin och sedan inte blir så nöjd med resultatet så försöker jag intala mig att "de kvettar la - de ä la ingen som tettar mej ändå".
Kärlek på jobbet
Ett år efter skilsmässan blev jag tillsammans med en kollega på skolan där jag jobbade då. I två år var vi tillsammans innan det tog slut. Så här i efterhand så inser jag att det inte var något bra förhållande. Det kändes inte helt bekvämt att kollegor och elever kände till vårt förhållande. Nu har jag också förstått att han satt i system att stöta på sina kollegor till höger och vänster. Jag var inte den första kollegan han hade ett förhållande med och inte den sista heller.
I dagsläget har jag svårt att tänka mig att inleda ett förhållande med någon kollega. Jag kan däremot tänka mig att bli lite hemligt förälskad i - eller attraherad av - en kollega. Det blir roligare och rent av lite spännande att gå till jobbet då.
Att lämna ut sig
Jag blev själv mobbad under hela min grundskoleperiod. Därför kände jag igen mig i mycket av det som kvinnan berättade. Men jag har svårt att tänka mig att lämna ut mig själv på samma sätt som hon gjorde. Den mobbning som jag utsattes för under min uppväxt har jag lagt bakom mig och kommit över. Det är snarare trakasserierna från min fd kollega som ligger för nära inpå för att det skulle kännas okej för mig att berätta om självupplevd mobbning. Kanske kommer jag så småningom att kunna lägga även hennes trakasserier bakom mig, så som jag lagt mobbningen bakom mig. Men jag är inte där än, lång därifrån.
Jag beundrar människor som vågar och orkar berätta för andra om svåra upplevelser som det själv varit med om, för jag vet att det kräver mycket mod att våga lämna ut sig själv och sina känslor.
Jag känner ingenting...
Efter att ha haft ont i ryggen i snart en vecka så har jag ikväll druckit vin. Nu kan jag åter säga: "Jag känner ingenting", för just nu har jag inte alls ont i ryggen.
Även i andra sammanhang kan man ju fälla ovanstående kommentar. Om man skulle hamna i en intim situation med en man som har en mycket liten snopp till exempel... Vilket osökt får mig att tänka på dagens inslag om Poseidon på www.tv4play.se...
Jag saknar dig
Min farmor har nog varit min största supporter och stöttat mig även då mina föräldrar inte har gjort det. När jag sökte till lärarhögskolan och så småningom också kom in så tyckte inte mina föräldrar att det var en utbildning att satsa på. De tyckte att jag skulle bli "något riktigt" istället. Men farmor stöttade mig helhjärtat. Den enda person som tog beskedet om min skilsmässa lugnt var farmor. "Om det är något som du undrar över eller vill prata om så kom till mig. Jag har skilt mig två gånger så jag vet hur det är." Farmor träffade sitt livs kärlek först när hon var i 45-års åldern, gifte om sig för tredje gången och fick 25 år tillsammans med honom.
Jag har alltid varit stolt över min farmor. Hon var noga med sitt utseende och sin klädsel. Mina kompisar tyckte att farmor var modern - hon hade jeans trots att hon var över 65! Farmor var inte bara cool och hängde med sin tid. Hon var en stark och självständig kvinna. I mitten på 1940-talet skilde hon sig från sin alkoholiserade man och försörjde sig och sin son ensam. Senare blev hon lämnad av sin andre man, men lyckades behålla huset.
Farmor älskade verkligen sitt hus. Hon bodde där i över 50 år. Jag misstänker att hon gav upp när hon insåg att hon var tvungen att flytta ifrån sitt hus och sälja det. Hon dog två månader efter att husförsäljningen var klar.
I mitt hem har jag en del av hennes möbler och saker. På det viset finns hon runtomkring mig hemma. Men jag har henne alltid med mig, i mitt hjärta. Så här vill jag helst minnas farmor: I solen på altanen till hennes hus.
Pink Lady
Vilket kattliv!
Mina katter är mycket omhuldade av mina barn. De får mycket gos och kel av barnen. Majsan och Kajsa uppskattar oftast barnens ömhetsbetygelser medan Ernst aldrig har varit så mycket för kroppskontakt. Jag brukar inte få bära mina katter någon lägre stund eller ha dem i famnen. Barnen däremot får bära dem långa stunder. Speciellt Majsan uppvisar ett enormt tålamod när barnen håller på med henne. Majsan och Kajsa blir nerbäddade av min yngsta dotter. Omgiven av kudde, filt och gosedjur syns knappt själva katten. 
Heliga skrifter
Ett annat exempel på "helig skrift" är Claes Ohlson-katalogen. Den har jag själv kallat för "männens bibel". Vad är det egentligen med män och alla dessa kataloger? Hobbex-katalogen, Jula-katalogen, Kjell & Co-katalogen, Teknikmagasinets katalog och ovan nämnda kataloger förvandlar vuxna karlar till små pojkar. Nu finns ju alla dessa kataloger även att finna på Internet.
När jag fortfarande var gift hittade jag ofta diverse kataloger liggandes på toaletten. Min slutsats av detta är att gränsen mellan "helig skrift" och "skitlitteratur" är hårfin...
