susieque

Jag har redan tidigare skrivit lite om en fd kollega som jag anser är en stor anledning till att jag varit sjukskriven. Av ren självbevarelsedrift vill jag inte ha något som helst att göra med denna person. Tyvärr lyckas jag inte alltid undvika NN då vi bor i en relativt liten stad.
Under tiden som gått sedan jag blev sjuk har jag reagerat på olika sätt när jag träffat på denna person. I början av min sjukskrivning så reagerade jag mycket starkt så fort jag såg NN. Jag kände en stor obehagkänsla, började darra och fick hjärtklappning. Efter ett tag kände jag enbart ett hugg av obehag när jag träffade på personen. NN försökte vid upprepade tillfällen att inleda ett samtal med mig, men jag sa klart och tydligt ifrån att jag inte ville prata. När jag blev starkare så låtsades jag helt enkelt som om jag inte såg NN när vi passerade varandra på stan. Jag har också enbart blängt ilsket när vi fått syn på varandra. Under lång tid har jag fått den reaktion jag velat: ingen kommentar, möjligen en blick.
Men nu senast när jag "sprang på" personen så hade NN mage att heja på mig och sa t o m mitt namn. Jag kände mig både överrumplad och arg över detta. Jag förstod att syftet förmodligen enbart var att provocera mig. I efterhand kom jag naturligtvis på många alternativa kommentarer, men jag kom fram till att min reaktion och mitt handlande just då var det rätta: Jag ignorerade personen, sa ingenting och gick bara vidare. Att bli bemött med tystnad när man försöker ta kontakt med någon tycker jag själv är väldigt jobbigt. Jag känner mig oerhört dum och skamsen. Tror att alla runtomkring lagt märke till det som skett. Vet inte om NN reagerar på samma sätt, men förhoppningsvis förstod NN vinken...