susieque

Nu är det snart elva måndader sedan min farmor dog, 89 år gammal. Jag har ganska länge funderat på att skriva om farmor, skriva ner mina minnen av henne och av vad hon sagt och gjort. Jag tänker börja där det slutade; den sista gången jag träffade henne. Farmor hade fått lunginflammation och därför legat på sjukhus ett tag. På sjukhuset ansåg man efter ett tag att hon kunde få samma omvårdnad på äldreboendet där hon bodde sedan ca att halvår tillbaka. Jag anade att farmor inte hade så långt kvar så jag bestämde mig för att åka till Göteborg och hälsa på henne. När jag kom in i farmors rum på äldreboendet sov hon så jag satte mig och åt min medhavda sallad efter att ha försäkrat mig om att farmor verkligen sov. Efter ett tag kom en av personalen in i rummet och undrade vem jag var. När jag talat om vem jag var så försökte personalen väcka farmor. Hon vaknade till helt kort och försökte sig på ett leende när hon förstod att jag var där. Jag satte mig på en stol bredvid sängen och tog farmors hand. Sedan satt jag där i två timmar och strök försiktigt farmors hand. Tårar började rinna nerför mina kinder och jag reagerade över att jag tyckte de var så varma, rent av heta. Innan jag gick sa jag:"Hej då, farmor!" och strök henne över kinden. Det var på måndag eftermiddag. Sent på tisdag kväll somnade min lilla farmor in för alltid.