Energitjuvar
Har haft en förhållande med en man i drygt fem månader, men nu är det över. Känner enbart lättnad över detta faktum. Visst var det bra i början när jag var nyförälskad, men sedan kom det fram saker som inte kändes bra. Till slut övervägde det negativa och jag valde att avsluta förhållandet. Har haft flera förhållanden som tagit mer tid, kraft och energi än de gett tillbaka. Jag försöker ta mig tillbaka till arbetslivet nu och det tar mycket energi. För att orka det måste jag välja bort det/dem som bara tar och inte ger energi. Jag tycker det är roligt att plugga, men samtidigt är det också ansträngande. Speciellt för mig som varit sjukskriven så länge och inte har samma kapacitet som innan jag blev sjuk. Arbetsträningen är också rolig och mycket givande. I fredags när jag stod framför eleverna och skrev på tavlan kände jag hur roligt det var. Jag tänkte: "Jag tycker verkligen om det här! Det är här i lärarrollen jag hör hemma." Det var underbart att känna så igen, för det var så länge sedan och jag har ofta tvivlat på om jag någonsin skulle orka med yrket igen. Mötet med eleverna och mina nya kollegor ger mig positiv energi. Så var det inte under de sista två år jag arbetade på min gamla arbetsplats. Där hade jag en kollega som tog massor av energi och aldrig gav någon tillbaka. Dessutom chefer som inte insåg problematiken med denna kollega. Orsaken till att jag ändå orkade jobba så länge var eleverna. Det jag saknat mest under min sjukskrivning är kontakten med eleverna. Men nu har jag elevkontakt igen - oerhört positiva och tacksamma elever dessutom. Jag hoppas jag kan ge dem lika mycket energi som de ger mig.
P.S. Om ni är intresserade av att läsa om energitjuvar så läs Ingalill Roos bok "Energitjuvar - i familjen, i relationen och på jobbet". D.S.
