susieque

Jag har aldrig varit särskilt tekniskt lagd. Tidigare i livet har jag klarat mig bra ändå för jag har haft teknisk support av pappa, bror och pojkvänner. Under de år jag var sambo/gift så behövde jag bara ropa så kom mannen och fixade det tekniska problemet. Men de senaste fem åren har jag varit skild och singel (mestadels) och också saknat teknisk support. Okej, jag kan ju ringa min fd eller min bror, men det känns lite jobbigt. Har även en son som är ganska duktig på datorer och annan teknisk utrustning. Ibland känns det jobbigt eller pinsamt att ringa efter support och då försöker jag själv lösa problem som uppstår. Resultatet är skiftande, men jag har faktiskt lärt mig en del och känner mig mer insatt i teknikens värld än tidigare. Idag, när jag skulle registrera mina räkningar och överföringar så kändes det som om allting krånglade. Det var nya betalningsmottagare och gamla som bytt bankgiro/postgironummer. Banken ville inte acceptera nya giornummer och visade bara felmeddelande hela tiden. Mitt tålamod tröt och jag ville bara skrika och svära åt datorn. Men jag tog en djupt andetag och försökte igen, så till slut fick jag ordning på allting. Alldeles själv, helt utan support!