susieque

Jag tycker att jag är snäll och tror att jag uppfattas som snäll av andra. Att vara snäll kan uppfattas som både positivt och  negativt. Jag hade en pojkvän en gång som inte uppskattade att bli kallad snäll, utan han ansåg att snäll nästan var ett skällsord. Det är inte helt ovanligt att man ursäkar någons fel och brister eller rent av inkompetens med orden: "Men han/hon är ju snäll i alla fall". I sådana sammanhang blir "snäll" inte någon positiv egenskap och inte heller när man påstår att någon är så snäll att hon/han nästan är menlös.  Den största risken med att vara snäll är att man riskerar att bli utnyttjad på grund av just sin snällhet. Men att sätta likhetstecken mellan snäll och dum tycker jag är fel. Lika fel som att påstå att alla som är elaka är smarta. Personer som utnyttjar att andra är snälla är inte bara elaka och beräknande, de saknar empati för andra anser jag.
Skulle jag må bättre om jag inte alltid var så snäll? Det tror jag inte och jag är faktiskt inte alls alltid snäll, men jag försöker vara snäll. Förut var jag snäll och mesig, vågade inte alltid säga ifrån. Nu hoppas jag att jag är snäll men tuff och inte låter någon sätta sig på mig. Det får vara slut med det nu!