Midsommarafton
För första gången på 16 år har jag firat midsommar utan mina barn. Det känns lite konstigt. Först firade jag jul utan mina barn och nu har jag firat midsommar utan dem. När jag och min man skildes för fem år sedan kom vi överens om att vi skulle fira alla storhelger tillsammans; han, jag och barnen. Det gjorde vi också tills för ett år sedan när han träffade en ny kvinna. Jag har haft ett längre förhållande - och två kortare - sedan vi skildes men det har inte påverkat vårt beslut att fortsätta fira storhelger tillsammans. Men nu har det förändrats. Egentligen är det inget konstig med det, men det är nytt för mig. Jag har alltid velat fira stora helger med mina näraste och käraste och det är mina barn.
Trots allt är jag nöjd med min midsommarafton. Firade den tillsammans med en väninna och hennes dotter. Egentligen skulle vi ha varit en väninna till, men hon ryckte in och jobbade extra. Först kände jag mig väldigt snopen när hon ringde och sa att hon skulle jobba. Till en början hade jag planerat att fira midsommar med en man som jag träffat en hel del i ca en månad, men hans kompisar hade bokat in honom på ett annat midsommarfirande. Sedan ringde min väninna och sa att hon skulle jobba - vilket antiklimax. Nu blev det så att jag trots allt åkte till den andra väninnan. Vi brukar annars inte umgås bara hon och jag eftersom det är den extrajobbande kvinnan och hon som är vänner från början. Men det var roligt att umgås bara hon och jag. Till en början var hennes dotter med, men sedan skulle hon till sin pappa. Jag gillar dottern mycket och det kändes fint att inte fira midsommar helt utan barn.
Det bästa med den här midsommaren är att jag inte kommer vara bakfull som förra året. Då blev det en mycket blöt tillställning och jag mådde inte alls bra på midsommardagen. Kände mig inte som en bra förebild för mina barn. Mina döttrar tyckte synd om mig när jag låg i sängen större delen av dagen och bara fick i mig Ramlösa och Mariekex, men sonen tyckte att jag kunde skylla mig själv. Jag höll med honom även om det kändes bra med döttrarnas medömkan.
