susieque

Igår träffade jag en liten bebis. Hon var två månader men född två månader för tidigt så hon var mindre än en normalstor nyfödd. Jag har aldrig sett en så liten bebis utom på tv och på BB när ett av mina barn behövde ligga i kuvös efter födelsen. Den här lilla flickbebin såg ut som en liten docka. Hennes mamma gissade att lillan vägde ca tre kilo och jag är säker på att hon var kortare än 50 cm. Jag fick hålla den lilla och hon tittade noga på mig. En liten näsa, mun och små ögon. Små, små öron och pyttesmå fingrar. Jag var helt överväldigad av denna lilla människa som låg i min famn och studerade mig så ingående. Hennes mamma undrade om jag jobbade med spädbarn, men det gör jag ju inte. Tre egna barn har tydligen gett mig vana att hantera småttingar. Men mina barn var ganska rejäla när de föddes - två på ca fyra kilo och en på fyra och ett halvt. Jag har alltid tyckt om småbarn och särskilt bebisar och den kärleken tycks aldrig ta slut. Finns det något finare än dessa små krabater?