susieque

Sitter och har lite ångest över jobbansökningar jag snart måste skriva och få iväg. Det var länge sedan jag skrev någon jobbansökan och jag vet inte riktigt hur jag ska få till en eller vad jag ska skriva. Jag har en ansökan som jag kan utgå från och skriva om så att den stämmer bättre med dagens förhållanden. Min långa sjukskrivning känns ju inte som någon merit i jobbsökarsammanhang, men jag måste ju ta med det. Sedan är det det här med referenser; mina gamla referenser kan jag ju inte använda och några nuvarande har jag inte. En person som skulle kunna vara aktuell som referens ska söka samma jobb som jag, så det känns inte som ett möjligt alternativ.
Samtidigt så tycker jag det är helt fel att jag ska behöva söka nytt jobb - jag har faktiskt en tjänst i kommunen. Jag har mer eller mindre tvingats bort från den tjänst jag hade innan min sjukskrivning. Av medicinska skäl så kan jag inte återvända till min tidigare arbetsplats eftersom inga åtgärder har gjorts för att hjälpa mig att komma tillbaka dit. Kollegan som till stor del är anledningen till att jag blev sjuk arbetar kvar. Motiveringen från arbetsgivaren är att man inte kan säga upp en person p g a sjukdom. Min gamla tjänst är däremot tillsatt så i praktiken så kunde man säga upp mig trots att jag varit sjuk. Det känns orättvist. Jag är - i nuläget - inte uppsagd, men det finns igen tjänst att erbjuda mig. Ett så kallat Moment 22.
Jag måste skriva mina ansöknningar för att jag ska ha någon chans till försörjning i höst. Livet är orättvist...