Renlighet är en dygd
Jag har alltid varit noga med att försöka hålla mig hel, ren och fräsch. Det har jag också försökt överföra på mina barn, men jag är inte så säker på att jag lyckats med det. När de var små och jag hade hand om dem och deras kläder då hade jag stenkoll. Men när de blev större ville jag att de själva skulle ta mer ansvar och ha mer inflytande över sitt klädval. Det var även ett sätt att slippa en massa bråk om kläder när alla skulle iväg på morgonen.
Smutsiga och fläckiga kläder vill jag inte att mina barn ska ha på sig. Själva tycker de inte att det är så noga med några fläckar hit och dit. Jag har till och med blivit anklagad av mina barn för att slösa med tvätt! När min äldsta dotter var i 9-års åldern upptäckte jag hon använde färre underkläder än resten av familjen. Under samma tid som hennes bror och syster använde sju par kalsonger/trosor så använde hon kanske tre par. Hon bytte alltså inte trosor varje dag, trots att hon mycket väl visste att man ska göra det. På frågan varför hon inte bytte trosor svarade hon: "Det är jobbigt att byta trosor." Hennes syster är nu i samma ålder och jag märker liknande tendenser även hos henne. Bertäffande lillasyster så är de främst det här med att duscha och tvätta håret som är jobbigt. Det tyckte storasyster också under en period och även storebror har tyckt det varit jobbigt att duscha. Duscha kan gå an - bara det räcker att skölja av sig. Tvål och schampo kan ju vara farligt, man kan bli för ren...
Jag var lite orolig för hur det skulle bli i framtiden med de äldsta barnens hygien. Men jag är inte direkt orolig nu över lillasysters "bristande" hygien. Jag vet att det går över när hon kommer i tonåren. Hennes syskon är tonåringar och nu är de mycket mer noggranna med hygienen. Det är alltså bara att se tiden an med lillan.
Till sist ett litet citat av en gammal man på landet (gissar att han bara badade till jul och midsommar): "Den där hy-gi-enen, den förstör folk!"
