Kärt återseende

Idag träffade jag en fd kollega som började arbeta på min fd arbetsplats samtidigt som jag. Det var sju år sedan vi började på samma skola. Hon är den enda kollega jag har regelbunden kontakt med. Vi träffas inte ofta, men när vi väl träffas har vi trevligt tillsammans. I dag var vi och åt lunch. Senaste gången vi träffades var på min 40-års dag för nästan tio månader sedan.
En del personer behöver man inte träffa så ofta för att vänskapen ska bestå, men det känns ändå alltid naturligt att träffas. Samtalet tar vid där det slutade sist och det känns inte alls som det har gått lång tid sedan man sist träffades.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0