susieque

Jag känner hur irritationen växer när jag är och fredagshandlar på stormarknaden. Jag försöker kryssa fram med kundvagnen mellan andra kunder med kundvagnar. Det blir ständigt stopp - oftast orsakat av pensionärer. Pensionärer som varken ser eller hör, till synes totalt oberörda av världen runt omkring. Jag svär tyst över alla pensionärer som tvunget måste handla på fredag eftermiddag. De har ju hela dagarna och hela veckan på sig att handla, men de måste nödvändigtvis ge sig ut på fredag eftermiddag och trängas! Arbetar man hela dagarna har man svårt att komma ifrån och handla på andra tider än eftermiddagar och kvällar. Jag tar mig långsamt igenom affären och plockar ner mina saker i vagnen. Jag känner mig mer och mer irriterad. Nu har jag blivit varm och svettig också. Äntligen är jag ute ur affären, men än är pärsen inte över. Nu ska jag släpa mina tunga kassar till busshållplatsen och vänta på bussen. När bussen äntligen kommer är den naturligtvis proppfull och jag får stå med mina kassar. Inte är jag mindre svettig heller. Efter ett bussbyte och ytterligare en resa på en fullsatt buss är jag äntligen hemma. Väl uppe i lägenheten på tredje våningen utan hiss, vill jag bara skrika! Skulle jag träffa på vissa personer så vore risken för mord stor. Men jag samlar ihop mig och packar upp mina varor, ställer in i kylen, frysen och skafferiet. Mina vedermödor är över för den här gången.