susieque

I veckan har det varit temadag med inriktning värdegrund på skolan där jag jobbar. Det var en intressant dag med olika aktiviteter för de olika årskurserna. Till den årskurs där jag är klasslärare så kom det en kvinna och berättade om sin skoltid. Hon blev mobbad under hela sin skoltid och hon berättade hur de upplevelserna hade präglat henne och hennes liv. Hon berättade mycket engagerat och självutlämnande. Jag tycker att det var starkt gjort av henne att komma ut i klasserna och berätta om sina upplevelser.
Jag blev själv mobbad under hela min grundskoleperiod. Därför kände jag igen mig i mycket av det som kvinnan berättade. Men jag har svårt att tänka mig att lämna ut mig själv på samma sätt som hon gjorde. Den mobbning som jag utsattes för under min uppväxt har jag lagt bakom mig och kommit över. Det är snarare trakasserierna från min fd kollega som ligger för nära inpå för att det skulle kännas okej för mig att berätta om självupplevd mobbning. Kanske kommer jag så småningom att kunna lägga även hennes trakasserier bakom mig, så som jag lagt mobbningen bakom mig. Men jag är inte där än, lång därifrån.
Jag beundrar människor som vågar och orkar berätta för andra om svåra upplevelser som det själv varit med om, för jag vet att det kräver mycket mod att våga lämna ut sig själv och sina känslor.