susieque

Jag tycks ha chockerat några av min kollegor idag. En av kollegorna hade börjat med sexualundervisning i en klass och berättade lite om elevernas reaktioner. Eleverna verkade mest intresserade av kondomutdelningen som tydligen ingår i sexualundervisningen. Jag talade då om att jag gett min son kondomer när han bad mig om det (han hade fyllt 15 vid tillfället). Sonen hade också haft lite frågor om användningen och jag hade informerat honom. Det var just den här öppenheten kring frågor om sexualitet som mina kollegor reagerade över. Jag undrar vad som var mest chockerande: att min son vågade fråga mig eller att jag gett honom svar. Jag uppfattas kanske som lite pryd... Men är det fel att barn och ungdomar känner förtroende för sina föräldrar och vågar komma med frågor som rör sexualitet? Jag tycker inte det. Själv har jag aldrig kunnat prata med mina föräldrar om saker som varit viktiga för mig. Jag kände inte tillräckligt förtroende för dem. Jag vill att mina barn ska kunna komma till mig och prata i livets alla situationer. Och jag tror faktiskt att jag lyckats med det.