Att inte räknas

Fick idag veta att min arbetskamrater/kollegor har julfest ikväll. Det har ingen informerat mig om. Varför inte det? Jo, jag är sjukskriven. Då räknas man inte riktigt. För att jag ska bli bättre är det viktigt att försöka vara med i sociala sammanhang. Det är lätt att jag stänger in mig och inte vill delta i sociala aktiviteter. Å andra sidan så ska väl inte en person som är sjukskriven gå på fest. Orkar man inte jobba orkar man inte festa heller, eller? Om jag vetat om festen så hade jag kunnat vila extra mycket i veckan för att orka gå, men jag fick inget val. Andra valde åt mig.
Hela samhället idag genomsyras av att personer som inte arbetar inte heller räknas. Vår nuvarande regering pläderar för "arbetslinjen"; de som arbetar ska få förmåner i form av t ex sänkta skatter. De som inte arbetar får ingenting. Och det spelar ingen roll varför man inte arbetar - alla dras över samma kam. Hur många väljer att inte arbeta/vill inte arbeta? Jag har inte valt att bli sjuk. De som blir friställda, p g a att företag går i konkurs eller skär ner, har inte valt att bli arbetslösa. Det är mycket sällan ett frivilligt val att inte arbeta. Jag har inte varit sjukskriven hela mitt liv. Jag har också arbetat och betalat skatt. Även sjukskrivna betalar skatt. Jag bidrar - och har redan bidragit - till min egen sjukpenning. Arbetslösa har också oftast bidragit till sin a-kassa genom sina redan betalda skatter. För att inte tala om de stackars pensionärerna som jobbat och slitit ett helt liv, men ändå inte får pensionen att räcka.
"Det ska inte vara okej att leva på bidrag", säger regeringen. Det finns ingen som kan leva på bidrag - det går knappt att överleva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0